Den 14 november 1913 utkom för första gången första delen av På spaning efter den tid som flytt i Frankrike. Detta hundraårsjubileum uppmärksammas på olika sätt världen över och svenska Marcel Proust-sällskapet kommer förstås också att fira jubileet (i november i år). I New York Times under vinjetten A Century of Proust diskuterar tre författare vad Proust betytt, eller inte betytt (en har först nu börjat läsa Proust), för dem. Tidningens läsare tillåts kommentera och diskutera sina läsupplevelser, de olika engelska översättningarna etc. En intressant iakttagelse om alla "fel" Proust gör som författare har Brian Morton, författare och ansvarig för litterär gestaltning på Sarah Lawrence College: "One of the pleasures of reading Proust with writing students is that he
breaks every one of the silly “rules” that have come to be enshrined in many
writing programs. Conventional wisdom holds that we should “show, not tell,”
but Proust tells and tells and tells. Conventional wisdom holds that point of
view in fiction should always be consistent and logical, but Proust (like
Melville, like Dickens) does what he pleases with point of view. Very early in
Swann's Way, Marcel tells us that he often used to lie awake remembering 'all
the places and people I had known, what I had actually seen of them, and what
others had told me,' and with that slim phrase he gives himself license to tell
us exactly what other people were thinking in their most intimate moments,
during episodes that took place before he was born."
onsdag 22 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar