I Dictionnaire amoureux de Marcel Proust av Jean-Paul och Raphael Enthoven, som 2013 fick det prestigefyllda priset Prix Femina de l´Essai, kan vi i bokstavsordning följa personer och företeelser i Prousts liv och en rad av de teman, som finns i På spaning efter den tid som flytt. Under bokstaven M kan vi till exempel finna ordet Marquis(e).
I tredje delen av Prousts roman kan man läsa följande. Berättaren promenerar på Champs-Élysées tillsammans med sin mormor och Francoise. Plötsligt mår mormor dåligt och behöver besöka en toalett. Marcel Proust använder inte ordet toalett utan skriver i stället paviljong. I denna paviljong arbetar en kvinna, som mormor menar säkert är markisinna, men denna kvinna representerar höjden av vulgaritet och snobbism.
”Vid
ingången satt markisinnan med sin kolossala, oregelbundet formade näsa överdragen
av ett tjockt lager vitt puder samt med en liten bahytt av svart spets och röda
blommor över sin rödbruna peruk; det påminde om en lantlig cirkus där clownen,
färdig att gå in på scenen och alldeles inmjölad, själv säljer biljetterna vid
dörren.”
”Och så
väljer jag mina kunder, fortsatte hon; jag tar inte emot vem som helst i mina
salonger, som jag brukar säga. Tycker ni inte det ser ut som en salong, kanske,
med mina fina blommor?”
Jag blev
nyfiken på denna så kallade paviljong och bestämde mig för att söka upp den i
Paris. Det var inte helt lätt. Jag frågade ett flertal personer på
Champs-Élysées, om de kände till en gammal toalett, som en berömd författare
skrivit om. Nej, det var det ingen som gjorde. Några poliser tog fram en karta
och sökte febrilt. De hade inte hört talas om en sådan toalett.
Men efter
två dagars letande stötte jag slutligen på en kvinna, som sa: ”Där borta i
buskaget finns ett litet hus. Kan det vara det?”
Mycket
riktigt. Det var paviljongen. Den ser ut precis som den är beskriven i romanen.
Den är grön och chalet-liknande. En kvinna arbetar där idag. Hon är säkert inte
markisinna men vänlig och hjälpsam. Idag är ett besök gratis. På Marcel Prousts
tid kostade det två sous.
Vad synd,
att det inte finns någon skylt på huset som anger att det är omnämnt i Marcel
Prousts roman.
Hotel Ritz
Många menar,
att det var på Ritz Proust kände sig mest avspänd. Han trivdes där. Ofta begav
han sig dit nattetid för att äta middag ensam i en enskild salong. Han åt gärna
sjötunga eller stekt kyckling. Hans tjänstefolk hade tillstånd att gå ut i
hotellets kök för att hämta kall öl hem till honom, när han så önskade.
Hotel Ritz
genomgår nu den första stora renoveringen sedan det skapades 1898 av César Ritz i samarbete med köksmästaren Escoffier. Hotellet har sedan dess
representerat höjden av lyx. Det var till exempel det första hotellet, som hade
badrum, telefon och el på varje rum.
Vid mitt
besök i våras hade jag hoppats att renoveringsarbetet skulle vara avslutat, så
att jag skulle kunna ta en kopp kaffe i en av barerna och känna lite av
Proust-atmosfären där. Men arbetet blir inte klart förrän någon gång under
2015. Det blir att vänta lite till.
Harriet Svensson,
ordförande i Marcel Proust-sällskapet